det enda jag verkar se
från mitt lilla fönster
är bilarna som åker förbi
utan att se mig

det är nått speciellt med dig
jag ser dig aldrig på min gata
du har din egen, långt från min
med de andra som vill ha dig

jag sitter här mot min egen sten
när alla andra skriker sig hes
deras toner hörs så starkt
medans mina faller mot sten

orden dom krossas som glas
tusen bitar mot mig far
jag försöker ta dom med min hand
det är trots allt bara glas

men det jag en gång förstått
är vad som inte spelar roll
för det är det enda jag fått
det borde jag förstått