I det fina tunna ljuset
Står jag och väntar tyst

det enda jag verkar se
från mitt lilla fönster
är bilarna som åker förbi
utan att se mig

det är nått speciellt med dig
jag ser dig aldrig på min gata
du har din egen, långt från min
med de andra som vill ha dig

jag sitter här mot min egen sten
när alla andra skriker sig hes
deras toner hörs så starkt
medans mina faller mot sten

orden dom krossas som glas
tusen bitar mot mig far
jag försöker ta dom med min hand
det är trots allt bara glas

men det jag en gång förstått
är vad som inte spelar roll
för det är det enda jag fått
det borde jag förstått

Vad minns du om valet du gjorde förra sommaren?
Den där ångestfyllda natten, när du velade som få.
Du visste inte om det skulle bli ett ja eller nej.
Minns du ens vad det blev?

Nu så står du för samma val.
Vela eller veta, det är det som måste ske.
Försök tänk lite mindre, och välj en väg.
Så ska du se du glömt det vid nästa vägskäl.

Idag såg jag en myra. Som en vilsen och ensam själ, kröp den längs trottoaren.
Vad gjorde den där? På okänd mark.
Känslan av att den såg mig rakt i ögonen, var uppenbar.
Det kändes som den frågande, Vad gör jag här?